a lonely boy..
Hej.
Sitter här ensam, eller mina föräldrar sitter och kollar på tv men det är så tröttsamt så jag hamnade här istället. Tänkte fundera lite kring mitt intresse. Det känns lite konstigt att jag verkligen tycker om Per Gessle. Det går inte att släppa tanken om honom, han har alltid funnits som en förebild som inte finns samtidigt som han gör det, en bit ifrån mig hela tiden. Jag vet inte vad han gör som är så speciellt men något måste det vara. Han är så speciell och gör sådan enkel musik som är så svår att göra, om man nu inte heter Per Håkan Gessle förstås.
Jag kollade upp lite på skoj vad fanatisk står för. På wikipedia står det något om att det är en blanding av "inspirerad", "besatt", "förryckt" och en del av det känner man igen. Jag vill hela tiden hålla koll på vad han har för sig och mår lite dåligt när jag har missat något, om jag inte har kollat hans blogg på en vecka och han har skrivt en massa aktuella saker.. det är inte alls bra. Men samtidigt som vissa saker kan vara jobbigt när man är fanatisk och har en sådan syn till sin idol så har jag väldigt mycket positivt men att vara sådan jag är. Hans musik och nyskapande gör mig hela tiden på bra humör. Men jag ska inte gå till överdrift, jag tillbringar inte 24 timmar om dygnet på honom men ibland kan det bli lite väl. Jag tänker bara på om detta kommer att släppa någon gång?
Som sara säger, hon har gått igenom denna fas som Gyllene tider fantast. Men varför har jag fastnat i den?
Är det så att jag behöver den, klarar jag mig inte utan den. För det har blivit lite så att jag känner mig oftare förknippad med Gyllene tider när jag är med vänner oså. Kan ju bero på att jag snackar väldigt mycket om det.
Nu när jag ändå snackar och skriver så mycket om min fanatism så kan jag berätta om att farsan har lyckats träffa en på jobbet som har en son som är gt-fantast och han vill se min samling. Så det är bara att ta möjligheten och ringa honom så han får se min samling, för vad har man annars samlingen till om man inte vill visa den för någon? Det är alltid kul när någon uppskattar det man tillbringar mycket tid med. Så det ska bli kul.
Nu tänker jag inte babbla mer om detta.. men lite skönt att skriva av mig lite om det.
/JayWalker
Sitter här ensam, eller mina föräldrar sitter och kollar på tv men det är så tröttsamt så jag hamnade här istället. Tänkte fundera lite kring mitt intresse. Det känns lite konstigt att jag verkligen tycker om Per Gessle. Det går inte att släppa tanken om honom, han har alltid funnits som en förebild som inte finns samtidigt som han gör det, en bit ifrån mig hela tiden. Jag vet inte vad han gör som är så speciellt men något måste det vara. Han är så speciell och gör sådan enkel musik som är så svår att göra, om man nu inte heter Per Håkan Gessle förstås.
Jag kollade upp lite på skoj vad fanatisk står för. På wikipedia står det något om att det är en blanding av "inspirerad", "besatt", "förryckt" och en del av det känner man igen. Jag vill hela tiden hålla koll på vad han har för sig och mår lite dåligt när jag har missat något, om jag inte har kollat hans blogg på en vecka och han har skrivt en massa aktuella saker.. det är inte alls bra. Men samtidigt som vissa saker kan vara jobbigt när man är fanatisk och har en sådan syn till sin idol så har jag väldigt mycket positivt men att vara sådan jag är. Hans musik och nyskapande gör mig hela tiden på bra humör. Men jag ska inte gå till överdrift, jag tillbringar inte 24 timmar om dygnet på honom men ibland kan det bli lite väl. Jag tänker bara på om detta kommer att släppa någon gång?
Som sara säger, hon har gått igenom denna fas som Gyllene tider fantast. Men varför har jag fastnat i den?
Är det så att jag behöver den, klarar jag mig inte utan den. För det har blivit lite så att jag känner mig oftare förknippad med Gyllene tider när jag är med vänner oså. Kan ju bero på att jag snackar väldigt mycket om det.
Nu när jag ändå snackar och skriver så mycket om min fanatism så kan jag berätta om att farsan har lyckats träffa en på jobbet som har en son som är gt-fantast och han vill se min samling. Så det är bara att ta möjligheten och ringa honom så han får se min samling, för vad har man annars samlingen till om man inte vill visa den för någon? Det är alltid kul när någon uppskattar det man tillbringar mycket tid med. Så det ska bli kul.
Nu tänker jag inte babbla mer om detta.. men lite skönt att skriva av mig lite om det.
/JayWalker
Kommentarer
Trackback
