Så svårt att förstå
Hej.
Idag är det den 11 augusti. Det är ett år sedan jag såg en Per Gessle konsert. Det är ett år sedan jag träffade min idol.
Jag vet inte vad det är, men det är något speciellt med den mannen som jag tycker om. Så är det, det kan jag inte bara släppa sådär. Men jag är inte lika galen som för ett år sedan. Eller inte ett lika aktivt fan som för ett år sedan.
Men det var något jag kom på i lördags när jag var med min bror och jenny i köping. Det var Charta 77:s 25 års kalas med band som köttgrottorna, asta kask och dia psalma. Självklart Charta 77 också.
Men under asta kask:s konsert höll jag på att börja gråta. Jag älskar live konserten och önskan att få stå där själv är så stor så att det blir så känslomässigt starkt på en live konsert. Jag vet att dom har kämpat för att få stå där. Dom har varit i en varm och smutsig replokal många, många gånger för att ha en chans att nå, där dom är idag. Jag vill vara där. På scen och ha mäniskor framför mig som uppskattar det jag håller på med. Det finns i mina drömmar, kommer det någonsin hända på riktigt? Talangen förra året var på riktigt, det var hur kul som helst och sorgligt att jag inte har stått på scen mer än en gång efter det. Det är ju ändå min stora dröm.
Igår tvekade jag och Sara länge på om vi skulle se walk the line. Men som tur är gjorde vi det. En helt underbar sann historia om hur det kan vara att leva som en kommande musiklegend, för det är väl ändå vad Cash har blivit genom åren? Jag förstår inte hur stor han är, eller några andra av alla legendarer och talangfulla musikanter som har levt på denna gjord. Men en sak är säker. Det är inget enkel väg att gå. Man får många vägval här i livet, cash väg gick lite väl fort fram och pga stress tog han till metoder som alla lär sig att man ska avstå ifrån. Men hur lätt är det att vara en fantastisk musiker, idol, familjefar och på väg hela tiden? Är det så man vill ha det..
Jag vill fortsätta drömma om att bli rockstjärna, flickidol och en svärmors dröm. Är det så svårt att förstå?
/Pontus
I love to play my rock´n´roll
Idag är det den 11 augusti. Det är ett år sedan jag såg en Per Gessle konsert. Det är ett år sedan jag träffade min idol.
Jag vet inte vad det är, men det är något speciellt med den mannen som jag tycker om. Så är det, det kan jag inte bara släppa sådär. Men jag är inte lika galen som för ett år sedan. Eller inte ett lika aktivt fan som för ett år sedan.
Men det var något jag kom på i lördags när jag var med min bror och jenny i köping. Det var Charta 77:s 25 års kalas med band som köttgrottorna, asta kask och dia psalma. Självklart Charta 77 också.
Men under asta kask:s konsert höll jag på att börja gråta. Jag älskar live konserten och önskan att få stå där själv är så stor så att det blir så känslomässigt starkt på en live konsert. Jag vet att dom har kämpat för att få stå där. Dom har varit i en varm och smutsig replokal många, många gånger för att ha en chans att nå, där dom är idag. Jag vill vara där. På scen och ha mäniskor framför mig som uppskattar det jag håller på med. Det finns i mina drömmar, kommer det någonsin hända på riktigt? Talangen förra året var på riktigt, det var hur kul som helst och sorgligt att jag inte har stått på scen mer än en gång efter det. Det är ju ändå min stora dröm.
Igår tvekade jag och Sara länge på om vi skulle se walk the line. Men som tur är gjorde vi det. En helt underbar sann historia om hur det kan vara att leva som en kommande musiklegend, för det är väl ändå vad Cash har blivit genom åren? Jag förstår inte hur stor han är, eller några andra av alla legendarer och talangfulla musikanter som har levt på denna gjord. Men en sak är säker. Det är inget enkel väg att gå. Man får många vägval här i livet, cash väg gick lite väl fort fram och pga stress tog han till metoder som alla lär sig att man ska avstå ifrån. Men hur lätt är det att vara en fantastisk musiker, idol, familjefar och på väg hela tiden? Är det så man vill ha det..
Jag vill fortsätta drömma om att bli rockstjärna, flickidol och en svärmors dröm. Är det så svårt att förstå?
/Pontus
I love to play my rock´n´roll
Kommentarer
Postat av: Bea
Åh va fint du skriver! Håller med om att inte är lätt att hinna med, men man får försöka ta sig tid. För komma dit vi vill måste man offra allt, ALLT. Du vet att jag drömmer om precis samma sak :)
Trackback
