Tuesday or monday?

Hej.

Jag vet inte riktigt vad det är för en konstig dag idag. Jag fick just för mig att det är tisdag men det är bara måndag, det är alltid lika jobbigt.. Men det jag vill säga är att mitt under dagen fick jag en jobbig känsla i börstet, eller kanske magtrakten. Det kändes som att jag visste att jag ska göra något tråkigt eller att det har hänt något. Men så var ju inte fallet. Jag mådde ju toppen, längtade till efter jobbet då jag skulle repa med brorsan och grejjer. Jag kan inte hitta något som stämde ner min dag, det är allt märkligt..

Det skulle vara jobbet isåfall. Men jag klarar ju pressen fast jag blir förbannad. Man kan ju inte hoppa över arbetssysslor och jag vet att jag klarar av dem. Det gör jag ju varje dag, så varför skulle jag inte klara av det den här tisdagen eller måndagen eller vad fan det nu är?!?!

Jag har repat med min bror idag. Det kändes inte okej. Inte mycket som lät bra från min sida av rummet men min bror hitta ett fint trumkomp som vi direkt satte in i en låt och det blev asbra! Vi har velat byta bort en del i just den låten och så hittade brorsan det kompet som passade så braa!
Det flyter på spelandet, men känns lite tråkigt att min bror ska flytta nu när vi äntligen har börjat repa ihop, vi som har längat ända sedan vi bodde i Brickebacken. När jag tänker efter så är det sorgligt att han ska flytta med Jenny till Kristianstad. Vi umgås inte så jäkla ofta men när vi väl umgås han och jag, då har vi det mysigt. Vi har ju vuxit upp tillsammans och det är nu vi börjar lära känna varandra. Vi har musikintresset ihop och det betyder mycket. För tidigare var jag en sportnörd medan brorsan satt fastkedjan antingen i datorn elelr i skateboarden.. Det har tydligen hänt en hel del på bara tjugo år..

Mina kära föräldrar är på väg hem nu. Ska bli så kul att se dom igen och höra hur dom har haft det. Jag kan inte beskriva hur glad jag är för deras skull att dom har äntligen åkt utomlands så långt bor toch dessutom tillsammans. Vi i våran familj har liksom inte varit så mycket utomlands. Vi hade tre år i rad i början av detta årtioende då vi blev bortskämda med härliga semstrar i Europa. Men vi har aldrig flygit tillsammans. Så detta vara mina föräldrars första flygresa ihop efter 25 år.. Hoppas verlkigen dom har haft det bra.. Jag har faktiskt köpt en fin blombukett till dom :)

Jag blir mer och mer glad desto mer jag skriver i detta blogginlägg. För jag vet att för varje sekund som går så kommer jag närmare och närmare att träffa Sara. Hon är påväg hit och det känns verkligen bra. Jag vet inte vad det är. Det är bara en känsla jag får nära jag är ensam hemma. Jag vill ha någon i min närhet. Jag tror att alla behöver det men kanske inte lika mycket.. Men jag är bortskämd, jag klarar inte en minut utan att ha någon vid min sida.. It´s just feel so good

/Pontus

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0