En fråga jag ställer mig ofta..
Vad ska det bli av med dig, när du blir stor lillevän?
Jag tror på ödet. Till en viss del.
Händelser som sker händer för att ödet spelar roll. Många gånger har man turen på sin sida och väljer rätt för sig, medan andra gånger väljer man fel och tänker efteråt att det borde jag ha förstått.
Det är meningen var man är född. Det är meningen att man ska klara övningar man går igenom livet, det blir en del om man lever fullt ut tills man blivit pensionär osv. Vissa kan tyckas ha det lätt för sig. Det är för att dom är födda med dom förutsättningarna. Men jag ser mig mer som en sådan som ska få lära sig av sina misstag och gå igenom livet med att kämpa för att få det man vill ha. Men det är det som är det härliga på något vis.
Det finns så många andra vägar man kan gå, men varför man väljar den väg man tar kan bara ödet svara på. För jag vet inte varför jag har tagit dom vägar jag gjort, jag har gjort det för min skull men jag har ingen aning om vart jag tar vägen. För att nå sitt dörmmarsmål kan man behöva gå på många olika vägar med olika svårigheter. Det är en väg jag skulle kunna ta om jag vill nå en av mina drömmar. Men istället så kör jag in en liten bit på min stora drömmålsväg och stannar där en stund. För att se mig omkring och vara i min dröm en stund. Att känna att man är där fast det är många mil bort. När jag är nöjd för den stunden, vänder jag tillbaka till mitt livs väg. Den vägen jag aldrig lämnar. För det är på den vägen jag är född, det är därifrån alla småvägar leder ut från.
Men så länge jag håller mig till min väg, så lever jag i min dröm. Jag har allt man kan tänkas ha. Det är synd att jag tänker så allt för sällan. Jag har nära & kära, ett rum med mina egna saker och jag får mycket tid till att göra det jag vill. Jag vet fortfarande inte vad det ska bli av mig när jag blir stor, men jag ska ta min väg och åka in och sladda lite på andra vägar.. Men hålla mig på min så gott det går!
/Pontus
Jag tror på ödet. Till en viss del.
Händelser som sker händer för att ödet spelar roll. Många gånger har man turen på sin sida och väljer rätt för sig, medan andra gånger väljer man fel och tänker efteråt att det borde jag ha förstått.
Det är meningen var man är född. Det är meningen att man ska klara övningar man går igenom livet, det blir en del om man lever fullt ut tills man blivit pensionär osv. Vissa kan tyckas ha det lätt för sig. Det är för att dom är födda med dom förutsättningarna. Men jag ser mig mer som en sådan som ska få lära sig av sina misstag och gå igenom livet med att kämpa för att få det man vill ha. Men det är det som är det härliga på något vis.
Det finns så många andra vägar man kan gå, men varför man väljar den väg man tar kan bara ödet svara på. För jag vet inte varför jag har tagit dom vägar jag gjort, jag har gjort det för min skull men jag har ingen aning om vart jag tar vägen. För att nå sitt dörmmarsmål kan man behöva gå på många olika vägar med olika svårigheter. Det är en väg jag skulle kunna ta om jag vill nå en av mina drömmar. Men istället så kör jag in en liten bit på min stora drömmålsväg och stannar där en stund. För att se mig omkring och vara i min dröm en stund. Att känna att man är där fast det är många mil bort. När jag är nöjd för den stunden, vänder jag tillbaka till mitt livs väg. Den vägen jag aldrig lämnar. För det är på den vägen jag är född, det är därifrån alla småvägar leder ut från.
Men så länge jag håller mig till min väg, så lever jag i min dröm. Jag har allt man kan tänkas ha. Det är synd att jag tänker så allt för sällan. Jag har nära & kära, ett rum med mina egna saker och jag får mycket tid till att göra det jag vill. Jag vet fortfarande inte vad det ska bli av mig när jag blir stor, men jag ska ta min väg och åka in och sladda lite på andra vägar.. Men hålla mig på min så gott det går!
/Pontus
Kommentarer
Trackback
