När ska ödet inse att jag inte klarar mig utan dig..
Jag sitter och lutar mig tillbaks
Låter ögonlocken falla
Drömmer mig tillbaks
Till varmare tider
Du tycker jag borde se framåt
Men vad är jag säker på att jag har där?
Jag vet att de människor jag hade
Värmde mig och fick mig att le
Det fryser på därute
Som att det skulle kunna bli snö
Men det enda som faller
Är tårarna jag lämnar
Efter det minne ni gav mig
Hur kan jag bli lämnad såhär
Är det ödet nu igen
Ska det vara meningen att jag går i ide
Från oktober till april
Jag är nära på att somna
Men jag hör ditt skratt
Som kom sent varje natt
Efter de historier jag berättade innan vi visste att..
Dagarna var räknade
Du skulle bege dig till ditt
Jag skulle räta upp allt mitt
Men räcker det inte nu
När ska ödet inse att jag inte klarar mig utan dig..
Pontus December 2009
Jag hoppas jag får boken jag önskat mig i julklapp. Kram