Yes man!
Hey, again!
Vet ni vad jag höll på att glömma.
Jag och Sara gick på bio igår med Jonas och Jossan. Stackars Jossan fick stressa för att hinna med bion efter sin resa från sthlm och var säkerligen jättetrött, hur sugen är man då på att vara social med några som mig och Sara egentligen? :P
Dom kom iaf till Bio:n, inte i tid. Men Jonas är den gamla Jonas och om han kommer i tid så är något fel. Iaf, jag ska sluta prata strunt. Jag och Sara fick bestämma film och vi valde till slut en komedi. Vi valde mellan De ofrivilla, Australia och Yes man varav den sistnämnda blev den vi chansade på. Jag skulle vilja säga att vi chansade rätt. Det var verkligen en komedi man kunde skratta åt utan att känna sig tillgjord i biosalongen. Jag skrattade helt ofrivilligt åt Jim Carrey, som i denna film inte var så otroligt larvig som vanligt. Han var helt bara skön!
Filmen gav mig en tankeställare. Den gav mig något som är värt att tänka på. Man ska inte säga ja till allting, speciellt inte om man inte känenr för det. Om man innerst inne inte vill något så ska man tacka nej. Men om man inte känner något om någon frågar om något, då ska man tacka ja. För det är inget man känner för innan, då blir det istället en upplevelse. För något man inte känner något för, vet man ju inte hur det är förrän man har gjort det. Så tacka nu ja till saker som man inte har någon erfarenhet av, passa på att leva livet, För om man tackar nej till saker, så tackar man även nej till livet i vissa fall. Det är iaf värt att tänka på!
Jag är så nöjd över filmen, yes man är den bästa filmen jag har sett i år =P
/Pontus
Har funderat på att ta mig iväg för att se Yes Man, kanske det är läge att göra det med tanke på detta inlägg.
Håller med dig angående det föregående inlägget förresten på punkten om ledigheten. För jobbigt att komma tillbaka till rutinerna igen efter ett längre lov! :/
