en saga utan slut


Det har inte hänt mycket sen sist
dagarna har gått men inte hört ditt fniss
som ger mig en varm känsla inombords
jag ville aldrig släppa din hand vid station

Resan tar slut när du nått ditt mål
gått över bergen med ett stort hål
utan mig far du iväg
vad är jag värd?

Jag känner mig som en vissen blomma
som aldrig kommer slå ut igen
jag gjorde allt jag kunde
men det är inget som märks

Som snön försvinner på gator och torg
rinner tiden för oss bort
jag hade hoppas på vi två i solnedgång
men den väntan är redan för lång


Pontus 23 mars 2010

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0